Long time no see

Jag skriver inte så ofta som jag borde, det vet jag. Men hösten har vart full rulle sen skolan började så jag har helt enkelt varken haft lust eller ork. Det som hänt ät ändå inte särskilt spännande, mest plugg och övningskörning som vanligt.

Det smög ett stycke filmkväll emellan också vilket var hysteriskt skoj som vanligt trots att alla var skittrötta. Men det var god chili con carne och bra filmer som vanligt så vem klagar.

Har dessutom blivit en del TV-spelande på sistone. Inte så att jag nödvändigtvis spelat mycket själv, två timmar på Final Fantasy X och x antal missions på Devil May Cry 4. Mest har jag faktiskt tittat på när Linda (och Louise) spelat Final Fantasy XII och Devil May Cry 3. Inte dumt alls om jag får säga det själv.

Var hemma en sväng i helgen också. Inte dumt all, mysigt att träffa alla igen det är så länge mellan gångerna nu för tiden. Gick även på Vulcans höstkonsert som förmodligen var de bästa hittills. I alla fall arrangemangsmässigt. Bioidén var strålande och att titta på små filmklipp medan de spelade gjorde att det inte kändes så långt.

Men men, får se om det tar över en månad till nästa gång med.

Peace Out!

Hemma

Så, nu har jag vart hemma i hela fyra timmar, eller något sådant. Det är helt okej, det var ju inte längesen jag var här direkt. Mindre än en vecka till och med. Men helgen ska bli skoj trots mycket att göra. På lördag ska jag och Linn gå och fika för det har jag lovat. Sen på eftermiddagen blir det påskmiddag hos mormor och morfar. Söndagen kommer spenderas dels i kyrkan eftersom gospelkören ska sjunga och jag vill titta och sedan bär det av till farmor. Jag tror alla kusiner utom en skulle komma. Det blir nog skoj.

Peace Out!

Baby You Can Drive My Car

I fredags så var jag och titta på Liten Systers storprojekt Little Shop Of Records. Det var en konsert med musik från mitten av 1900-talet och framåt. Det var helt sjukt bra och jag satt med ett konstant fån-flin på läpparna. Det hela var riktigt proffsigt och den mesta musiken hur bra som helst, en bar blandning mellan skoj och allvar.

Bland favoriterna fanns; Baby You Can Drive My Car, Kösång, Staten och Kapitalet, Mördartango och 90-tals medleyt. Naturligtvis var allt bra men de numren satte sig i minnet.

Det hela gav mig även scen-abstinens. Jag har inte stått på en scen, eller framträtt med något, sen i Augusti på Kräftans Dag. Jag som älskar scenen, särskilt när det gäller teater. Jag saknar kicken som det ger att stå framför 100+ människor och visa upp sin konst.

Fan...

Peace Out!